Tårar av lycka bara jag tittar på honom. Hans små miner, plutmunnen, smilen, den rynkade pannan, gäsparna, de små händerna vid kinderna.. :) Vill bara pussa på honom hela tiden! Samtidigt känner jag mig helt lugn de stunder jag är ifrån honom, har varit vid två tillfällen nu, då jag cyklat iväg för att panikhandla och han varit hemma och myst med pappa. Kan passa på att njuta av en liten stund där det bara är jag, även om jag måste in och gosa lite så fort jag kommer hem :) Är nöjd med att inte vara den där hypermamman som får panik så fort han piper, eller inte kan lämna honom en sekund. Vet inte om tryggheten kommer från att jag vet att R har gjort det här förr, eller om det bara är ett lugn som finns just nu, det lär säkert svänga både en och två gånger (och ja, visst kan jag ibland påpeka, i all välmening, att nu vill han nog ha nappen, eller nu måste han väl ändå ha en liten mössa på sig, när R håller på, men ofta skrattar vi bara åt det och det är väl ändå liite nojigt med första :)
Oj, oj, lång mening där, vad ville jag egentligen ha sagt? Att det går upp och ner med allt, känslor, frågor, oro, lycka, lugn, osv. Känns iaf så himla bra att jag har hittat världens bästa kille till mig och väldens bästa pappa till mitt barn. Min bebis. Vår bebis. Vi har gjort och gör det här tillsammans och det är stort. Det största. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar