Ups and downs.. Klart man gillar "upsen" bättre. Vi är alla så olika. Tankar, känslor, erfarenheter, drömmar, förväntningar osv osv. Alla dessa faktorer som påverkar. Världen, familj, vänner, jobb, humör, omständigheter man inte kan påverka och ibland inte vill ha med att göra. Ändå måste man hålla ihop det. Det är ju så väl värt det när det funkar. När man känner att inget i världen kan få en att vilja ha nåt annat, när det pirrar, skrattas, njuts och känns sådär självklart och fantastiskt. När man nästan blir osäker på om om man verkligen är värd att ha det så bra. Jag tänker så ofta. Mer vissa veckor och vissa dagar än andra. Därför får jag sån ångest när det är en "down"-dag. Känner mig usel som slösar energi och tjurar ihop, men kanske är det ändå så att man måste andas ibland, få lov att sitta inne en hel dag och äta för många glassar.. För sakta, sakta börjar man längta efter det där fina igen, som alltid finns där i botten någonstans och jag är så glad att jag vet det och kan känna den tryggheten. Det svåra är att bara släppa. Svälja. Inte det att man låtsas som ingenting, men bara göra det. Skit i allt och erkänn vilken skitdag det har varit. Krama med en känsla av att man aldrig vill släppa taget. Njut. Vakna upp till en ny dag.
Måste än en gång påpeka att den här sidan är min egen lilla psykolog. Orden bara bubblar ur mig och jag går sällan tillbaka och kollar hur texten ser ut. Så om det verkar osammanhängande eller förvirrat, utan rim och reson, så är det just det. A Piece of My Heart. Ocensurerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar