Igår sov jag i två timmar när jag kom hem från jobbet, vilket ledde till att jag hade svårt att somna på kvällen (såklart) och när jag väl lyckas somna vaknar jag flera gånger och sover oroligt, supertäppt och kan inte andas ordentligt om jag ligger ner. Höjer upp huvudändan, får ont i nacken, vrider och vänder på mig, vaknar igen, nässpray, toa, ont i knäna... osv osv...SUCK!
"Ta hand om dig" är regler nummer ett på alla gravid-sidor... viktigt att må bra och varva ner den här tiden då det händer så otroligt mycket i kroppen (och i huvudet med för den delen). Det är dock inte helt lätt när det är så mkt på gång! Stressar ju upp mig för allt också... (jobbet med lektioner, utflykter, barn, flytten, med möten, målning, packning och logistik, vardagen med mat, barn, mage osv. Måste dock lyfta min fantastiska sambo som senast igår berättade hur bra allting skulle bli och att han hade stenkoll på allt med flytten och renoveringen och att det skulle gå jättesmidigt när vi väl drar igång. Tack för att du finns!)
Har faktiskt gjort en lista på allt som händer närmsta veckan och försöker få lite struktur för att lugna mig själv. Jag vet ju att jag måste lyssna på kroppen, jag vinner ju alltid på det i vanliga fall.. känner jag mig minsta täppt och hängig ska jag vara hemma annars blir det bara värre och värre (bihåleinflammation/feber), men det är ju det där med samvetet.. Känns alltid lika jobbigt att meddela chefen att man måste vara hemma. Hade förstås varit "värre" om jag fått min egen klass och haft mer ansvar, nu är jag ju "utöver" 75% av tiden och de klarar sig säkerligen och det var ju lite dealen eftersom jag försvinner sedan i september, men ändå..
Är supertrött nu, men kan inte lägga mig ner utan att snörvla igen helt :( Känns som att gnällfia är tillbaka här, men det är egentligen bara fakta och jag får tycka lite synd om mig själv om jag vill :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar