Länge sen det kom ett inlägg här nu och jag ska uppdatera lite senare, måste bara få skrika ur mig vad som just hände i centrum. Ni som läst tidigare vet alla turer och moralpaniken kring amningsfrågan. Detta handlar om det.
Jag sitter och tar en smörgås på ett café i centrum, med Vilmer sovandes i vagnen bredvid mig och plötsligt står en äldre herre och tittar ner i vagnen. "Det där var bra jobbat!" säger han. "Tack." säger jag. "Har vi träffats förut?" frågar han. "Eh, nej." svarar jag. "Hej, X heter jag.(han räcker fram handen för att hälsa) Det ser mysigt ut det där, är det en pojke eller flicka?" maler han vidare. "En pojke." ler jag och tänker att nu får han väl gå snart..? Då kommer det: "Och amningen går bra?" frågar han, utan att blinka. Vad i hela helskotta är det för fråga till nån man inte känner? Varför undrar man det överhuvudtaget? Vad vill han egentligen? "Vi ammar faktiskt inte, men det går jättebra ändå!" svarar jag, nästan chockad över frågan, men fortfarande artigt leende. Sen går han till slut och jag blev tvungen att logga in på bloggen. Herregud!
Kanske jag som är känslig, för att frågan var så laddad i mitt fall, av nån konstig anledning, eller så är det med pensionärer som med små barn, de handlar utan att tänka först och skäms inte för nånting.. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar