onsdag 16 november 2011

Man ska inte ropa hej..

Jag fick gå in igen. Han fäktar med armarna, grymtar och slänger med huvudet fram och tillbaka. Jag sätter mig på min sängkant, lägger en hand över hans mage. På några sekunder har han tagit ett djupt andetag, slutit ögonen och slappnat av i hela kroppen. Det dröjer inte mer än nån minut innan han sover igen.

Det är något magiskt att ha den effekten på någon. Att JAG är så viktig och får honom så trygg på nåt sätt. Min lilla älskling. <3

Inga kommentarer: