Det går inte att förklara känslorna jag har för min underbara lilla Vilmer. Vår, menar jag förresten, vår Vilmer :) När han ler och "pratar" med mig i soffan eller på skötbordet och tittar på mig med tusen olika miner och ansiktsuttryck blir jag alldeles tårögd av lycka. Lycka och stolthet. Jag blir både nervös och spänd inför vår framtid ihop med denna underbara skapelse!
Idag har vi varit ensamma hemma hela dagen och är så fortfarande. R är i Södertälje på hockeymatch. Vi har haft en jättemysig dag, Vilmer har faktiskt sovit lite längre perioder idag, så jag har hunnit med både lunch, några lövhögar på tomten och skickat in bilder på oss alla fem (!) för framkallning, så att vi äntligen ska få nåt att sätta i alla fina ramar vi har. Nu har jag precis lagt Vilmer. Jag brukar alltid sitta vid hans säng med en hand över hans lilla mage, tills han kommer till ro och somnar, men idag la jag honom bara ner, stoppade om, gav nappen och pussade honom godnatt. Har varit inne några gånger nu och pluppat i nappen igen, men nu sover han - han har somnat helt på egen hand :) Är så svårt det där med mönster och vanor.. Inte för att jag bryr mig så jättemycket nu, han är fortfarande så liten, men vi funderar ju ändå kring hur man ska göra och hur vi "vill" ha det.
Skit, nu piper han..! Bara sätta tillbaka nappen, inte ta upp honom..! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar