...

Kom inte på nån bra rubrik. Behöver bara få ur mig några ord om hur jag känner just nu. Ilska. Nedstämdhet. Likgiltighet. Oro. Stress. Nollställd.

Igår fick jag veta att jag inte har något jobb att komma tillbaka till efter min mammaledighet. "I dagsläget kan vi inte låta din provanställning övergå i en tillsvidareanställning." Fattar inte? De borde ju veta att det alltid behövs ny personal inför nya terminer (ht-12) och att det kommer bli mycket dyrare att nyanställa nån än att ha mig där, som dessutom redan känner kollegor och barn. Ju mer jag tänker på det desto mindre förstår jag. "Du har jobbat för kort tid för att vi ska kunna göra en bedömning av dig, vad du vill och vad för tjänst som skulle vara möjligt att erbjuda nästa höst". Hallå?! Jag skulle ju ha en förskoleklass, den tjänsten var min. Det måste väl innebära att man tar in en vikarie som går på mitt mamma-vik då och sen tar jag över när jag kommer tillbaka. Eller?! Nej. Det här med privata verksamheter funkar visst inte överallt.

Suck. Är inte ens sugen på att söka lärarjobb till nästa år. Orkar inte bry mig just nu. Jag får lösa det sen. Jag tänker inte låta de här människorna förstöra den viktigaste och största händelsen i mitt liv. Nämligen min graviditet och vår bebis! Fokus på rätt sak. Tyvärr kommer ju det dåliga samvetet igen, gentemot min sambo. Förlåt älskling, för att jag stället till det så med allt :(