Hysteriskt

Ja, inatt var det verkligen ett galet liv i magen, i flera timmar, var helt omöjligt att ligga ner och försöka sova. Jag vände och vred på mig jag vet inte hur många gånger, satte mig upp, gick på toa, la mig igen, gick på toa, satte mig i soffan, la mig i sängen, gick till köket, på toa, till sängen... osv. Blev nästan lite orolig över att bebisen var stressad och att det gjorde så ont när han rörde sig och de där förvärkarna som ska börja som "molande mensvärk" måste jag nog erkänna att jag kände av. Dessutom små hugg och ilningar då och då. Jag googlar ju på allt sånt där och läser i olika gravid-forum där andra i samma situation beskriver och diskuterar precis hur det känns och det lugnar. Det kan verka hysteriskt att jag hela tiden måste veta och ha koll, men det gör att jag andas lite lugnare när jag får läsa om att det (i de flesta fall) är helt normalt, det man känner och upplever. Somnade till slut strax efter klockan tre...

Nu på förmiddagen har jag faktiskt börjat lägga fram lite kläder att ta med när det blir dags att åka in. Både till mig och bebisen. Har lagt ner lite småplock i neccessären och tittat igenom mappen med alla papper från barnmorskan. Man vet ju liksom aldrig när det är dags. Har hela tiden tänkt att vi kommer ha gott om tid, man ska ju avvakta och vänta in rätt tid mellan verkar osv, men helt plötsligt står man där och har jätteont eller blir orolig över någonting och då vill man bara åka in. Oavsett hur många värkar man har på 10 minuter..